Konsthallens tidigare utställningar

Utställningar 2024

FARVASH
Verkar som att Gud gillar vissa mer än andra

Farvash, Paradox Tale of Logic Gate (stillbild). Foto: Senay Berhe.

18 april – 9 juni 2024

Om utställningen 

Utställningen Verkar som att Gud gillar vissa mer än andra består av fem verk med flera parallella berättelser. Verken vävs samman i en installation som bildar en alternativ verklighet, eller portal. För Farvash fungerar de som ett sätt att kanalisera krigstrauma och den egna bakgrunden knuten till hemlandet Iran.

Konsthallen förvandlas till en plats i gränslandet mellan en drömsk värld och vår verklighet, där utställningen blir till en brygga mellan olika narrativ.

Den multidisciplinära konstnären Farvash växte upp i Haninge. Hennes praktik bottnar ofta i den personliga erfarenheten av att, som barn, fly sitt hemland till följd av krig. Haninge blir en viktig utgångspunkt för att knyta samman dåtid och nutid, Iran och Sverige. Utställningen tar avstamp i separationen från en plats och kultur, men även mellan det kroppsliga och varandet. Separation från något betyder ofta integration i något annat. Objekten i rummet bjuder in att ta del av minnen, ritualer och nedärvd tyst kunskap. Genom sina verk utforskar Farvash teman som diaspora, alienation och hur identitet konstrueras. 

Utställningens titel är hämtad från projektet Flytande röster som Farvash visade på Folk i Skärholmen. Genom en krypterad länk skickades meddelanden på farsi till en robot som i sin tur spraymålade dessa på stora vepor. Meddelandena kom från unga kvinnliga poeter i Teheran som via länken kunde uttrycka sig ocensurerat i realtid. Ett meddelande sa: ”Verkar som att Gud gillar vissa mer än andra”. 

Om konstnären

Farvash är en forskningsbaserad konstnär som främst arbetar med performance i skärningspunkten mellan konst och teknologi med bakgrund i materialvetenskap och kemi. Hennes konstnärliga praktik är djupt personligt rotad samtidigt som den behandlar ett större maktperspektiv kopplat till teknokapitalism. I sitt arbete använder hon sig ofta av smarta material och komplexa processer i kombination med persisk mytologi och historia. 

Farvash är född (1982) i Teheran och uppvuxen i Haninge. Hon bor och verkar i Stockholm men är för tillfället bosatt i Kosta, Småland. Hon har utbildat sig på Royal College of Art i London, KTH och Konstfack i Stockholm. Hennes verk har visats på flera institutioner som InKonst i Malmö (2023), Somerset House i London (2023), Fringe Festival Stockholm (2020), MISSCHIEFS i Stockholm (2020), Institute of Contemporary Art i London (2020), Science Museum London (2019) samt ett konstnärsresidens vid Färgfabriken i Stockholm (2017). Mellan 2015 och 2018 initierade hon projektet Cup IRAN som sedermera blev en tv-dokumentär som visades på SVT.

---

ANNA LINDER
Colere - till minne av Emmy

3 februari – 28 mars 2024

Anna Linder, Colere (stillbild)Foto: Anna Linder

Med konsten som verktyg undersöker Anna Linder platsen Laisheden i Västerbotten och den statsägda mark som hens familj fick bruka under många år, utan att någonsin äga den.

Utställningen Colere på Haninge konsthall tillägnas Emmy, syster till Anna Linders mormor. Emmy gick bort nyligen, men var länge hens länk till platsen Laisheden i Sorsele kommun. Laisheden var ett så kallat ”kronotorp”. En bit mark som lånades ut av kronan (staten) till människor som inte ägde ett eget hemman, men ansågs dugliga som skogsarbetare. Tanken var att de på egen hand och av virket från skogen skulle bygga sig hus på platsen och sedan odla och förädla omgivande skog och mark.

På detta vis fick staten kontroll och inflytande över stora områden som främst befolkades av samer, ett fenomen vi idag kallar kolonisering. Kronotorparna kom att hamna mitt i detta tysta drama. Utan äganderätt till marken användes familjerna under årtionden för att bruka stenig och infertil mark, som de sedan oftast fick lämna.

I utställningens titel Colere sammanförs ordets latinska ursprung i betydelsen bebo, besöka, utöva, vakta och respektera med franskans colère, som idag betyder vrede och ilska. Det är just med blandade känslor – kärlek och vrede, tacksamhet och sorg – som Anna Linder under många år återvänder till platsen för att dokumentera de spår av tidigare liv som trots allt finns kvar.

Om konstnären Anna Linder

Anna Linder, är född och uppväxt i Storuman, södra Lappland. Hen är verksam som konstnär, curator och kulturproducent. Framförallt inom området rörlig bild. Hens egna verk; filmer/videos och installationer har visats på Moderna Museet i Stockholm, ICA i London, Borås konstmuseum, Göteborgs konsthall, Galleri Alkatraz i Ljubljana, Rotterdams Filmfestival, Tribeca Film Festival, Arsenal l i Berlin med flera ställen.
Hens senaste queera experimentella film Spermahoran köptes in till Moderna Museets samlingar och ingick i det konstnärliga forskningsprojektet Queera rörliga bilder som avslutades i mars 2017 vid HDK-Valand – Högskolan för Konst och Design. 

Utställningar 2023

---

CHIARA BUGATTI
Att gå vilse mitt i en mening /
Getting lost in the middle of a sentence

16 september – 19 november 2023

Chiara Bugatti, The Impossibility of Total Destruction (2023), stillbild.Foto: Chiara Bugatti

Som barn får vi lära oss att det är skrämmande att gå vilse. Antagligen är det frånvaron av beskyddare eller tanken på ensamhet som gör oss rädda — Och när vi väl är vilse, kommer någon att leta efter oss? — Människor är rädda för att bli bortglömda och lämnar således gärna spår efter sig, dag efter dag, i rädslan över att helt försvinna och glömmas bort.

Processer av förfall, förstörelse eller omvandling är dock inte så långt borta som vi tror, och totalt försvinnande är faktiskt inte möjligt. Ingenting kan försvinna i ingenting, utan allt ifrån den minsta organism förtärs och förvandlas till en annan typ av materia genom långsamma geologiska rörelser som erosion och sedimentering, industriella processer eller tidens gång. I Bugattis monumentala videoverk The Impossibility of Total Destruction (2023) — hennes andra verk i samarbete med den tysk-amerikanska författare Manuel Schwab — blir det tydligt att det inte finns något annat sätt att förstå sig själv och sin omgivning på om inte som process, genom process.

På Haninge konsthall låter Chiara Bugatti denna process av ständig omvandling och transformation omsluta oss. Genom att fokusera på grundämnet kalcium, i form av vardagliga material vi har både i och omkring oss, bland annat i form av konsthallens gipsväggar och tappade mjölktänder, skapar Chiara Bugatti ett rumsligt förstoringsglas som riktar blicken mot vår kropp och vår värld och den ständigt pågående process av transformation vi befinner oss i.

Om konstnären Chiara Bugatti:

Konstnären Chiara Bugatti arbetar främst med skulptur, tidsbaserade installationer och video. I sitt arbete använder hon olika typer av processer som verktyg för att förstå, ifrågasätta och berätta historier. Ämnen knutna till makt, monumentalitet, minne och historia är centrala i hennes arbete, där långsamma materiella transformationer för upp nyanser och sårbarheter till ytan.

Chiara Bugatti tog 2014 en kandidatexamen vid konsthögskolan i Venedig, Italien, som följdes av en masterexamen från Umeå Konsthögskola. Hon har även studerat vid Kungliga konsthögskolan, där hon avslutade ett post-masterprogram 2021.

Hennes konstnärliga praktik har under de senaste åren tagit många olika riktningar. Hon har innehaft ett residency vid EIB i Luxemburg 2016 samt varit stipendiat vid Akademie Schloss Solitude 2020 och stipendiat vid IASPIS i Stockholm 2021. Hennes pågående samarbete med koreografen Alessandro Giaquinto resulterade under maj 2023 i ett balettverk som presenterades på Schauspielhaus Staatstheatern i Stuttgart.

Bugattis verk har visats på flera institutioner i Europa, senast på Mint Konsthall, Roos och Carl Eldhs ateljémuseum i Stockholm (2022), på den 15:e triennalen Kleinplastik Fellbach Die Vibration Der Dinge (2022), på Palazzo Monti i Brescia (2021), Kunstmuseum Stuttgart (2020) samt Fabrikken For Kunst of Design FFDK i Köpenhamn (2019).

---

ALEXANDRA LARSSON JACOBSON
Över, under och allt omkring

10 juni – 3 september 2023

Alexandra Larsson Jacobson - installation Foto: Alexandra Larsson Jacobson

Alexandra Larsson Jacobsons visuellt distinkta installation bjuder in betraktaren att ta plats i dess landskap. Med kroppslika skulpturer i tyg, reflekterande material och kulört ljussättning iscensätter hon en värld där mjuka former både omfamnar och bjuder motstånd. Leken finns ständigt närvarande, än som aktivitet, än genom fantasins transformativa kraft. De mjuka skulpturerna väntar på att omsluta oss i konsthallen.

Jakob Ojanen om Double Dutch

I samband med utställningen på Haninge konsthall invigdes även Jakob Ojanens tillfälliga konstverk "Double Dutch" på Haninge kulturhus fasad.

I höstas när jag var i Tokyo besökte jag Yoyogi Park. På väg dit såg jag flera japanska tonåringar. De var klädda i coola streetkläder och övade på något som först såg ut som avancerad danskoreografi till hiphopmusik. När jag kom närmre såg jag att det inte bara vara streetdance utan att de även hoppade dubbelt långrep. På engelska kallas det Double Dutch. Double Dutch är också ett annat ord för rappakalja och nonsens. Något som abstrakt konst och samtidskonst ibland beskylls vara. Här på kulturhusets fasad får mina tre linjer snurra runt och trassla i varandra i en visuell dans. En hyllning till den meningslösa och allvarsamma leken.

Om konstnärerna:

Alexandra Larsson Jacobson (f. 1982) innehar en Master of Fine Art från Konstfack – University of Arts, Crafts and Design. Hon erhöll sin examen 2020. Alexandra Larsson Jacobson arbetar genreöverskridande med tekniker som fotografi och video, men utforskar även rumsliga installationer och performance. Larsson Jacobsons verk har tidigare visats på bland annat Konsthall C (2019) och Konstväxlingar (2020 – 2021). Kommande år är hon aktuell med en utställning på KONSTHALL 16 – Riksidrottsmuseum.

Jakob Ojanen (f. 1980) har under sitt konstnärskap rört sig mellan skulptur, måleri och installationer. Ojanen examinerades från Konstfack – University of Arts, Crafts and Design och erhöll en Master of Fine Art år 2008. 2015 - 2016 bedrev han projektstudier vid Kungl. Konsthögskolan. Ojanen har tidigare ställt ut på bland annat Ronneby Konsthall (2020); Borås Konstmuseum (2020) och på Stene Projects (2019). År 2019 erhöll Ojanen Åke Andrén Stiftelsens Stipendium.

---

Martin Kozlowski & Susann Brännström

OVERLAP

20 april - 27 maj 2023

Martin Kozlowski & Susann BrännströmFoto: Martin Kozlowski & Susann Brännström

I utställningen Overlap, ett generationsöverskridande möte mellan konstnärerna Martin Kozlowski och Susann Brännström, blir en monumental väggmålning till utställningens clou. I det tillfälliga verket sammanstrålar en mängd skärningspunkter, stundom till synes motstridiga, men med en inre logik där de skilda temperamenten är lika nödvändiga för bildens dynamik som det skarpa intill det diffusa.

Om konstnärerna

Martin Kozlowski (f. 1984) är utbildad vid Goldsmith’s, University of London (2014); Staatliche Hochschule für Bildende Künste – Städelschule (2016) och Meisterschüler Klasse Amy Sillman, Staatliche Hochschule für Bildende Künste - Städelschule (2017). Kozlowski har ställt ut internationellt i bland annat Berlin och London och nyligen i en soloutställning på Kunst und Denker Contemporary, Düsseldorf (2019). År 2018 tilldelades Vera och Göran Agnekils stipendium vid Konstakademien, Stockholm.

Susann Brännström (f. 1956) examinerades från Kungl. Konsthögskolan, Stockholm, år 1982. Brännström har deltagit i ett stort antal solo- och grupputställningar i Sverige och internationellt, på institutioner så väl som gallerier. Hennes verk har bland annat visats på Norrtälje konsthall; Tobey Fine Arts, New York; Galleri Krister Fahl, Stockholm och på Autocenter Contemporary Art Berlin. Susann Brännström har gjort ett flertal offentliga utsmyckningar, däribland på Karolinska Universitetssjukhuset. Hon har i sin yrkesroll även ägnat sig åt pedagogisk verksamhet. Brännström har bland annat varit huvudlärare och studierektor på Nordiska Konstskolan - Nordic Art School, Karleby, Finland samt varit vikarierande rektor på Valands konsthögskola.

---

LIV STRAND

Kära svärm-jag, ett svämmande rum 

28 januari - 19 mars 2023

Foto: Liv Strand

Liv Strands installation i Haninge konsthall låter den handtryckta texten breda ut sig i rummet. Utställningstiteln refererar till begreppet intersubjektivitet och här väcks frågor som rör mellanmänskliga relationer, kollektiva processer och utbyten samt vad dessa innebär för meningsskapande och förståelse – ett jag i utbyte med många och en mängd olika jag i skiftande situationer och stämningar.

 

---

Utställningar 2022

Haningesalongen

3 december - 15 januari 2023

Illustration: Ilja Karilampi

En jurybedömd utställning för konstnärer i Haninge. I samband med invigningen delades årets ”juryns val”-stipendium ut till konstnärerna Britt-Marie Lundin och Evelina Börjesson.

Medverkande konstnärer:

Lars-Ove Bernhager, Chang-Im, Kristina Fröidh, Angelina Götz, Hanan Al-Rikabi, Anders Ersson, Madelene Nilsson, Anna Lundströmer, Eivor Pettersson, Eva Centergren, Monica Svahn-Strandh, Åsa Sjöberg Cederlöf, Irène Kickan Borgh, Hans Mårtensson, Jimmy Pettersson, Anna Markstedt, Ritva Karlsson, Kamila Guerra Vargas, Dorinel Marc, Birgitta Walley, Bo Hoflin, Christina Hassila, Britt-Marie Lundin, Maria Friberg, Anna-Liisa Ekku Åstrand, Tony Axelsson, Elena Wikholm, Lotta Wallin Persson, Heli Puranen, Bengt O Björklund, Linnea Rasmuson, Merle Ende Jansson, Barbro Feldt, Susanne Cederlund, Ulrica Nordström, Rachel Sela, Evelina Börjesson

Årets jury bestod av: 

Marcelo Gustafsson (konstnär), Abir Boukhari (curator), Arne Widman (konstnär) och Margaretha Westman (Österhaninge konstförening) samt Margaretha Öberg (HaningeKonstnärer).

Haningesalongen är ett samarbete mellan Österhaninge konstförening och Haninge kommun.

 

Eva Rocco Kenell
TERRITO REELL
3 september – 20 november 2022

Territo Reell (2021).Foto: Eva Rocco Kenell

År 1982 upptäckte Försvarsmakten sonarljud från vad de trodde var utländska undervattensfarkoster i Hårsfjärden i Haninge kommun. Insatserna var påkostade och många. Sjunkbomber släpptes mot de påstådda ubåtarna. Samtidigt, 15 minuter bort, samlades ungdomar i en gammal punkvilla där det numera legendariska bandet Tant Strul inledde sin konsert med låten Hjärtan Slå.

Dessa händelser ligger till grund för konstnären Eva Rocco Kenells nyproducerade arbete som under hösten presenteras på Haninge konsthall. I två videoverk fördjupar hon sig i tankar och mångsidiga tolkningar av begreppet motstånd, samt uteblivet motstånd. I utställningen gestaltas rörelsemönster från ett urval fysiska och till synes våldsamma aktiviteter. Genom att få oss att reflektera över den uteblivna ansträngningens anspänning ges vi möjlighet att själva reflektera över vad som får oss att tappa balansen.

Eva Rocco Kenell, född 1982, verksam i Stockholm. Utbildad vid Konstfack och Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam. Kenells konstnärliga praktik bygger på en dokumentär grund men syftar till att bryta ner klassiska berättelser och normativt berättande. Utifrån begreppet mikrohistorier undersöks detaljer och utvalda delar av händelser/platser, vilka sedan jämförs, omarbetas, iscensätts och gestaltas genom rörlig bild och skulpturala objekt.

---

Matti Kallioinen & Lisa Jonasson
RINGDANS
11 juni – 21 augusti 2022

Ringdans.Foto: Matti Kallioinen

Matti Kallioinen & Lisa Jonasson
RINGDANS
11 juni – 21 augusti 2022

”I motsats till en framåtrörelse är ringdansen uppfylld av att vara här och nu. Den upprättar en rituell gemenskap men kan samtidigt vara farlig och hypnotisk, som älvornas dans.

Vi lever ihop och har ateljéer intill varandra. Vår kommunikation är till stor del ordlös, som en ständigt pågående feedbackloop som skapar egna världar och förutsättningar för samtal och samexistens.

När vi ställer ut tillsammans är det med det där lågfrekventa samtalet i bakgrunden, med förståelse för varandras processer och en nära relation till varandras verk.

Välkommen in i ringen!”

Lisa Jonasson & Matti Kallioinen

I Haninge konsthalls sommarutställning Ringdans sammanförs två olika konstnärskap – Lisa Jonassons detaljrika collage och Matti Kallioinens rumsliga skulpturer. Konstnärsparet Lisa Jonasson och Matti Kallioinen är båda representerade i Haninge sedan tidigare – Lisa Jonassons verk Dansare och Löv (2018) syns på nya Vikingaskolans fasad och Matti Kallionens skulptur Kroppslig förståelse (2016) tar plats vid Fredrika Bremergymnasiet.

I samband med utställningen invigdes även ett helt nytt verk av konstnärerna på glasfasaden vid entrén till Haninge kulturhus. Titeln Ringdans syftar till de fantasifulla varelser och former som dansant tar den strama glasytan i besittning.

---

LITIUMTIDEN

David Larsson, Hanna Ljungh & Gideonsson/Londré

2 april – 25 maj 2022

Utö brygga.Foto: David Larsson

LITIUMTIDEN

David Larsson, Hanna Ljungh & Gideonsson/Londré

2 april – 25 maj 2022

Världen befinner sig i vad som kan liknas vid ett bipolärt tillstånd – å ena sidan en accelererande teknisk utveckling och en ständig ekonomisk tillväxt och å andra sidan ett jordklot som är på god väg av att bli obeboeligt på̊ grund av global uppvärmning orsakad av förbränning av fossil energi. Precis som litium kan bota symptomen vid bipolär sjukdom är litium i form av litiumbatterier det som anses kunna lösa utmaningen med fossilfria transporter och energilagring.

”Det är dock omöjligt att inte se ironin i att de problem vi skapat genom att gräva upp kol, olja och gas ur marken, som vi sedan eldar upp, nu ska lösas genom att vi gräver upp något annat ur marken och tillverkar batterier av det” menar konstnären David Larsson

Grundämnet Litium upptäcktes i Haninge för drygt 200 år sedan. År 1800 var det brasilianske vetenskapsmannen José Bonifácio de Andrada e Silva på besök på Utö i Haninge skärgård då han upptäckte mineralen petalit. 17 år senare när Johan August Arfwedson analyserade petaliten fann han en dittills okänt metall som han gav namnet Litium.

Litiumtiden är ett konstverk och konstnärligt projekt initierat av konstnären David Larsson. I projektets första del har konstnären Hanna Ljungh och konstnärsduon Gideonsson/Londré bjudits in.

Genom ett konstnärligt undersökande grupparbete kring grundämnet litium – dess roll i samtiden, dess kulturhistoria och dess betydelse inom olika forskningsområden – används grundämnet litium som en lins genom vilken vi kan undersöka några av samtidens viktigaste frågor: klimatkrisen, energiomställning, utvinning av naturresurser och i förlängningen hur vi tillsammans skapar och upprätthåller föreställningar om modernitet och utveckling.

Litiumtiden utspelar sig i kapitel. Det första kapitlet är en utställning i konsthallen i Haninge Kulturhus som öppnar den 2: a april 2022. En fortsatt ambition med projektet är att undersöka möjligheterna för en permanent konstnärlig gestaltning – ett litiummonument – på̊ Utö i Haninge Skärgård.

David Larsson, f.1981 bor i Haninge. Utbildad vid Kungl. Konsthögskolan. Arbetar med skulptur, fotografi, social praktik och installation i långsiktigt undersökande projekt. Tidigare bland annat kring vattenkraftsutbyggnaden i Västernorrland under 50 och 60-talet och kring skogen som råvara i relation till glasindustrin. Larsson har tidigare också̊ samarbetat med Haninge Hembygdsgille i utställningen ”Vårt gemensamma minne, vår gemensamma glömska” som visades i Haninge Konsthall 2014.

Hanna Ljungh, f 1974 bor i Stockholm. Utbildad vid Konstfack och Parsons School of Design i New York. Ljunghs konstnärliga praktik behandlar ämnen som land, jord, sten och berg och hur dessa relaterar till olika former av mänskligt och ickemänskligt varande. Ljungh har under senare år gjort flera verk som undersöker mineral i relation till kropp och hon har även arbetat med olika spår av seismisk aktivitet kopplat till gruvorna i Kiruna och Malmberget.

Gideonsson/Londré, f 1985/86 bor i Kallrör i Jämtland. Gideonsson/ Londré har arbetat tillsammans som en konstnärsduo sedan examen från Kungl. Konsthögskolan 2014. De arbetar med performance, installation och social intervention. Gideonsson/Londré intresserar sig för tid som en biologiskt och social process och har i flera verk undersökt alternativa former av tid och tidsuppfattningar. Gideonsson/ Londré driver också̊ Konstfrämjandet Jämtland som en plattform för att med konstnärliga redskap närma sig det jämtländska landskapet.

---

Paloma Madrid

-För att veta vart du ska, behöver du veta var du kommer ifrån-

12 februari – 20 mars 2022

Pato Negro. Foto: Elisa Torres

Paloma Madrid, 8 positioner - en rörelsevokabulär.Foto: Sarah Guarino Werner

Paloma Madrid, 8 positioner - en rörelsevokabulär.Foto: Sarah Guarino Werner

Paloma Madrid

-För att veta vart du ska, behöver du veta var du kommer ifrån-

12 februari – 20 mars 2022

”Med livet och kroppen som råmaterial arbetar Paloma fram sina koreografier” 

Tillsammans med dansaren Ninoska Benavides från Chile har koreografen Paloma Madrid utforskat dansens läkande kraft och proteströrelsernas kroppsspråk i verket 8 positioner – en rörelsevokabulär, en ”long duration”-performance som dagligen utfördes på Haninge konsthall under perioden 12 februari - 20 mars. Genom verket behandlas minnen av protest och kamp där en politisk kropp tar form genom rörelserna.

”När vi dansade kom minnen fram som hade registrerats i våra kroppar, minnen som fanns i blodet, musklerna, benen, håret och huden”

Koreografen Paloma Madrid och dansaren Ninoska Benavides är födda i diktaturens Chile. De har båda erfarenhet av kolonialism och patriarkalt förtryck men även av motståndet inom proteströrelsen. I projektet 8 positioner – en rörelsevokabulär har de kunnat använda sina individuella och personliga erfarenheter i dansen.

De åtta rörelse-positionerna kan göras om och om igen och upprepas i nästintill oändliga kombinationer. Som en evig rörelse. Positionerna skapar ett språk bortom språket. Ett språk för läkning och bearbetning, ett språk för att minnas och för att utöva motstånd.

Performanceverket framfördes av Paloma Madrid och Ninoska Benavides samt Shaya Khalil, Daniel Staaf, Sarai Alvarez Rivero samt Patryk Korzybski och Amanda Johansson Nilsson, ungdomar från 16+ -verksamheten i Haninge kulturhus.

I samband med utställningen lanserades en publikation med den fullständiga forskningen av konstnären och designern Carola Ureta Marín, som besökte oss från London. Lanseringen ägde rum den 18 mars i kommun- och kulturhusets centrala hall. 

---

Utställningar 2021

Lusine Djanyan & Alexey Knedlyakovsky

HERE /HÄR

27 november – 30 januari 2022

Här/Here på Haninge konsthall.Foto: Sarah Guarino Werner

Lusine Djanyan & Alexey Knedlyakovsky

HERE /HÄR

27 november – 30 januari 2022

För en svensk publik är Pussy Riot främst kända för sin punkbön i Kristus Frälsarens katedral i Moskva i februari 2012, och de oerhört hårda straff som tre av medlemmarna kom att dömas till. Pussy Riots performance anses vara en av de första aktioner vars initialt lokala effekt kom att spridas exponentiellt via sociala media, som en Tsunamivåg över världen. Aktionen kom att bli historisk på många olika plan, inte bara för den modiga ursprungsaktionen, utan även för dess spridning globalt.

Sedan 2012 har förmedlingen av händelser via sociala media exploderat och följaktligen tar Lusine Djanyan och Alexey Knedlyakovsky i sin utställning HERE / HÄR fasta på den medierade händelsens roll och ställer sig frågan; vad händer med gränsen mellan ”här” och ”där” när ”där” äger rum i din hand?

2019 fick Lusine Djanyan och Alexey Knedlyakovsky asyl i Sverige. Utställningen på Haninge konsthall utgår från erfarenheten av att uppleva ett krig i sitt hemland via sociala media. Genom utställningen behandlas frågan om ”här”, och vad som händer med sanning och autenticitet när en händelse blir lika verklig, om inte ännu verkligare på nätet?

Sarah Guarino Werner

Intendent Haninge konsthall

---

MADELEINE HATZ

BERÄTTELSER 

25 september – 21 november 2021

Madeleine Hatz, All Good Witchess. Foto: Madeleine Hatz

Berättelser på Haninge konsthall.Foto: Sarah Guarino Werner

MADELEINE HATZ

BERÄTTELSER 

25 september – 21 november 2021

I Madeleine Hatz konst möts den stora världen och den lilla, det inre sökandet och den utåtriktade aktivismen. Madeleine Hatz måleriska värld av pigment och stoff förankrar känslan i materien och leder betraktaren till ett konkret rum där varandet uppenbarar sig till sin både sinnliga och andliga verklighet. Madeleine Hatz aktivistiska arbete utanför duken upplevs som en logisk effekt, en tvingande självklarhet givet den kraft som ansamlats genom måleriet. Ett pigment är inte bara ett pigment men ett led i en process av skapande och nedbrytning, en process som speglar människans strävan efter att betvinga sig jorden och dess resurser. Genom sina målningar och sitt aktivistiska arbete lyfter Hatz de berättelser som ryms i materien till ett nytt mer lyhört varande, en praktik där stoff och jord får komma till tals.

Sarah Guarino Werner

intendent Haninge konsthall

---

IMAGINÄR GEOMETRI – Sandemar

Henrik Andersson & Johanna Adolfsson

12 juni – 6 augusti

Imaginär geometri - Sandemar.Foto: Henrik Andersson

Henrik Andersson i samtal med Magnus Bärtås. Foto: Sarah Guarino Werner

Imaginär Geometri - Sandemar på Haninge konsthall.Foto: Sarah Guarino Werner

IMAGINÄR GEOMETRI – Sandemar

Henrik Andersson & Johanna Adolfsson

12 juni – 6 augusti

Konstnären Henrik Andersson och kulturgeografen Johanna Adolfssons utställning tar avstamp i ett gemensamt fältarbete i landskapet kring det mytomspunna slottet Sandemar i Haninge kommun.– Sandemar har en obruten linje bakåt som fideikommiss, vilket gör att de tankar och idéer som formade landskapet på 1600-talet i någon mån går att se än idag. Det handlar om hur man kan äga land, och hur man kan använda och utvinna något ur det, säger Henrik Andersson.

De verk som presenteras i konsthallen utgår idémässigt från de förändringar som ägt rum i landskapet ifrån 1600-talets stormaktstid via industrialismen till våra dagar. Blicken och seendet ställs i relation till markanvändare, ägande och exploatering. Henrik Andersson och Johanna Adolfsson har i konsthallen sammanställt sitt fältarbete till ett montage där landskapets psykologiska inverkan gestaltas.

Ytterligare en central utgångspunkt är Tjursjön som ligger norr om Dalarövägen intill Sandemar. Myrmarken som kantar sjön är viktig för den biologiska mångfalden men används även som del av en jaktpark. Tjursjön är också platsen där fotografen Tuija Lindström gjorde den kända fotografiska iscensättningen, Kvinnor vid Tjursjön, en bildsvit som också inkluderas i utställningen.

– Vi har utforskat förändringen av platsen med geografiska och kulturgeografiska metoder men på ett fantasifullt sätt. Genom att använda olika tidsskikt kan vi framkalla en berättelse om något som hänt före och bortom det vi har material på, säger Johanna Adolfsson.

– Ett landskap måste alltid tolkas. Det finns medvetna motiv och idéer om det, men det döljer också omedvetna saker. Det är gränslandet mellan det medvetna och omedvetna som vi har utforskat, säger Henrik Andersson.