60 år med platta köttbullar – Vegabaren är en del av Haninges historia

Tvärs över vägen låg på 1600-talet Söderby krog och gästgiveri. Vegabarens vägrestaurang är en historisk länk i matkulturen och gästgiveriet lever idag vidare i ny skepnad som Vega stadshotell.

Intill ligger den gamla mjölnarbostaden och där fanns även traktens telefonstation. När telefonväxeln lades ned drygade mjölnare Ragnar Grip ut inkomsterna genom att börja sälja glass och korv i en kiosk, en rörelse som Erik Engström tog över i mitten på 1950-talet och sedermera utvecklade till en hamburgerbar.

En moderniserad platt köttbulle

På den tiden var korvgubben med låda på magen vanlig och det var strikt reglerat genom kommunala livsmedelsordningar vad du fick servera. Som snabbmat räknades korv med bröd, pölsa och köttbullar. Efter diskussioner med Livsmedelsverket, där Erik frågade sig vad det egentligen var för skillnad på en köttbulle och en platt köttbulle, ändrade man sig och 1957 serverades Sveriges första hamburgare - en moderniserad platt köttbulle.

1964 blir Vegabaren Sveriges första hamburgerbar och i år firar de 60 år.

När vi hälsar på Carlo Taccola och Ali Polat, som idag driver Vegabaren, bjuder de på fika och berättar stolt om grillens historia.

Från att ”bara” ha varit en kiosk byggs den under 1990-talet ut för att ge utrymme för sittplatser och matbord i en matsal. 2005 tillkommer ytterligare ytor; en hotell- och konferensdel som döps till Vega stadshotell. Byggnaden har en anspråkslös utformning och är uppdelad i två volymer, en låg del där hamburgerbaren huserar och en del i två våningar som omfattar festvåning, konferenslokaler samt åtta hotellrum.

Från diskare till ägare

Som ung lämnade Carlo Taccola Toscana i Italien för att söka jobblyckan i Norden. Först var siktet inställt på att bli sjöman i Norge, men när han upptäckte att han lätt blev sjösjuk blev Sverige i stället ett alternativ. 1964 besökte han en vän när han av en slump sprang på Erik Engström som erbjöd honom ett jobb.

- När jag var 22 år fick jag börja som diskare på Vegabaren. Då var det så kallt i den lilla kiosken att kapsylerna på läskflaskorna small av som kanonkulor, berättar han.

Så småningom köpte Carlo och Ali Vegabaren av Erik och tillsammans har de vidareutvecklat verksamheten och skapat en samlingsplats för allehanda folkfester med både musik och dans. Popbandet The Animals har spelat ”The House of the Rising Sun” live på plats och under flera år anordnades även bilträffen ”Grand Prix Raggarbil” och MC-träffen ”Easy Rider Festival”. Idag har man ett 15-tal anställda.

Att Carlo Taccola är en eldsjäl kan alla som träffat honom intyga. Han är mycket engagerad i Haninges utveckling och kallar sig själv för Haninge-patriot.

- Haninge har allt och lite till, utvecklingen i kommunen har varit enorm. När jag kom hit på 60-talet var vi 20 000, nu är vi 100 000 invånare. Sedan ligger ju Vegabaren här också, skrattar Carlo.

Sambalburgaren - en succé sedan 1989

Menyn har moderniserats genom åren och hamburgarna finns i otaliga varianter; cheeseburgare, sambalburgare, gourmetburgare, woopiesburgare, fiskburgare och vegetariska alternativ. Kebab, falafel, tunnbrödsrulle och korv med bröd har även de en given plats på menyn. Svensk husmanskost som pytt i panna och köttbullar med potatismos likaså.

- Sambalburgaren kom in på menyn 1989, den är vi lite extra stolta över. Den är en av våra storsäljare, mycket på grund av att kryddblandningen är så speciell. Folk kommer från hela Sverige för att äta den, berättar Carlo.

Historien om Vegabaren är en historia om Sverige, om turism och migration. Om mat- och ungdomskultur. Tonåringar från hela söderort tog nattbussen på 1980-talet ett antal extra stopp hem efter en utekväll i Stockholm city för att njuta av burgare och hemmagjord milkshake. Många förundrades över att man kunde ta så många beställningar samtidigt, ibland uppemot 20 stycken.

- Vi har arbetat fram en hemlig teknik som gör att vi kommer ihåg. Det tar tid att lära sig den, men när man gjort det så sitter den där. Och så är vi alltid glada, skulle vi missa något så är vi glada och då blir ingen arg på oss, säger Carlo.

Kanske att Vegabaren till och med är vad man skulle kunna kalla ett kulturarv? Ett informellt månne, men ändå.