God man och förvaltare

Godmanskap

Ett godmanskap är en frivillig insats som huvudmannen måste samtycka till. Den som har god man eller förvaltare kallas för huvudman. Om en huvudman enligt läkarintyg inte förstår vad ett godmanskap är, eller inte kan uttrycka sin vilja, ska nära anhöriga få möjlighet att yttra sig. En huvudman som förstår kan när helst den vill ansöka om att godmanskapet ska upphöra.

Den gode mannen har ingen bestämmanderätt över huvudmannen. Allt som den gode mannen gör för huvudmannens räkning måste ske med dennes samtycke om han eller hon förstår vad saken gäller. Det innebär att huvudmannen har kvar sin rättshandlingsförmåga och har full rätt att bestämma över sina egna angelägenheter och sin egendom.

Om huvudmannen inte kan uttrycka sin vilja krävs inget samtycke vilket gör att gode mannen får större befogenheter. Det kan i dessa fall vara bra att försöka ha ett gott samarbete med anhöriga. Den gode mannen ska alltid agera utifrån huvudmannens bästa.

En god man förordnas av tingsrätten.

Förvaltarskap

En förvaltare kan utses mot personens vilja. Förvaltarskap är en tvångsåtgärd och får bara anordnas när ett godmanskap inte är en tillräcklig hjälp. Det kan bli aktuellt när någon riskerar att fara illa på grund av sitt eget handlande eller riskerar att bli ekonomiskt utnyttjad av andra. Att en person är slarvig är inte ett skäl för att få förvaltare.

Den som har förvaltare förlorar sin rättshandlingsförmåga, men blir inte omyndigförklarad. Huvudmannen har därför kvar vissa rättigheter som att rösta i allmänna val, ingå anställningsavtal, gifta sig, skriva testamente och bestämma om behandling inom sjukvården.

Förvaltaren behöver inte ha sin huvudmans samtycke till vad han eller hon gör för huvudmannens räkning. Förvaltaren ska alltid agera utifrån huvudmannens bästa. 

En förvaltare förordnas av tingsrätten.

Läs mer om god man och förvaltare på Överförmyndarnämndens webbplats