Zonindelning

Användandet av skogen varierar till mycket stor del med avståndet från bostaden. Även slitaget på skogsmarken ökar närmare bostadsområdena vilket bland annat kan försvåra föryngringen. Av den anledningen är det praktiskt att dela in skogen i zoner utgående från bostadsområdet. Indelningen här nedan är hämtad från ett examensarbete i ämnet skogsskötsel "Tätortsnära skogsbruk i Haninge kommun" Liselott Eriksson 1997, Sveriges Lantbruksuniversitet.

Den nedan beskrivna indelningen ska främst ses som ett pedagogiskt exempel. I praktiken kan det visa sig lämpligare att använda sig av färre antal zoner.

I området närmast tomtgränsen, de husnära träden är de estetiska värdena och ljus-förhållandena viktiga för flertalet av de boende. Här måste skötseln ta utgångspunkt i den närboendes och fastighetsägarens önskemål. Generellt kan sägas att denna zon bör vara låg så att ljuset kan komma in på tomten samt att brynväxter som rönn, sälg, slån, hägg, fågelbär med mera gynnas och ett urval av vackra träd tillåts växa till höga evighetsträd.

Förutom spännande lekmiljöer ger välutbildade bryn med buskar och bärande träd föda och skydd åt många fågelarter.

Kvarterskogen 

Kvarterskogen som är insprängd i bebyggelsen och omger bebyggelsen används av många dagligdags. Markslitaget är ofta stort och det kan vara svårt att åstadkomma en föryngring. Kvarterskogen bör av den anledningen skötas med mycket små behandlingsenheter där variation och framtida träd gynnas. Stabila bestånd som kräver liten skötsel eftersträvas generellt (exempelvis av tall och ek) men också skogar som kan ge speciella upplevelser (ädellöv, rönn, fågelbär med mera). Variationen ger fler värden för både vilt och människor, inte minst fler lekmöjligheter för barnen.

Kvarterskogen utgör ofta en förbindelselänk mellan bostaden och större skogsområden längre ut. Därför är entréerna viktiga att markera och ägna särskild omsorg. I kvarterskogen ska riset tas bort efter skogsbruksåtgärder.

Stadsdelsskogen 

Stadsdelsskogen utgör skogsområden som skiljer av olika stadsdelar. Här finns promenadstigar och anlagda löp- och skidspår. Här kan behandlingsenheterna göras större än i kvartersskogen och småskaliga skogsskötselmetoder kan tillämpas.

Rekreationsskogen 

Rekreationsskogen utgör den dominerande delen av kommunens skogsinnehav. Skogsområdena är sammanhängande och förmedlar en känsla av ostördhet. Här finns samtidigt promenadslingor och motionsspår och andra aktiviteter som ska samsas. Rekreationsskogen ska skötas på ett varierat sätt där de alternativa skötselmetoderna prövas för att skapa variation.

Skogen bör överhållas och vid röjning och gallring ska en varierad trädslagsblandning gynnas. Riset ska tas bort när särskilda skäl finns, framförallt om området är särskilt frekventerat. För övrigt bör riset lämnas kvar för att gynna växt och djurlivet och för att näringsinnehållet ska återgå till marken.

Produktionsskogen 

Produktionsskogen ligger längre bort från tätorten, ofta på bilavstånd. Kommunen har liten andel sådan skog. Här bör en skogsskötsel med ett jämställt produktions- och miljömål bedrivas och med föredömlig hänsyn till naturvård, friluftsliv och kulturmiljövård.