Kulturmiljövård i skogen

Skogen innehåller många spår av våra förfäders arbete och gärningar. Dessa spår, skogens arkiv, har avsatts under skilda historiska epoker och ofta under perioder med en helt annan markanvändning än idag.

Många fornlämningar är välkända såsom gravfält, runstenar, fornborgar etcetera. Andra fornlämningar är inte lika uppmärksammade eller är svårare att upptäcka, exempelvis skärvstenshögar och fossila åkrar. Alla dessa lämningar är skyddade enligt lagen om kulturminnen. Utöver själva fornlämningen är även en zon runt denna skyddad, ett så kallat fornlämningsområde, som kan vara avsevärt större än själva fornlämningen.

Kulturlämningar kan också vara av senare datum och ha skiftande karaktär. Det kan gälla spår av torpbebyggelse och kulturmarker i anslutning till dessa där bevarandevärdet bland annat kan bestå i husrester och husgrund, kvarlevande kulturväxter, övergivna åkrar, slåttermarker, hägnader och odlingsvägar.

Andra typer av kulturmiljöer och objekt kan gälla anläggningar för jakt och fångst, förädling av träprodukter som kolmilor och tjärdalar, kommunikationsanläggningar som hålvägar och broar, spår av utvinning av ämnen och mineraler såsom torvtäkter och platser för järnframställning.

Skogsbrukets hänsyn till olika kulturmiljöer består dels av en anpassning av olika skogsbruksåtgärder, främst vid avverkningar, utkörning och föryngring. Dels i att hålla vissa kulturmiljöer fria från skog och i vissa fall ett aktivt bevarande.

Kulturmiljövård i skogen är ett relativt nytt område och har framförallt uppmärksammats under 1990-talet och genom den kampanj skogsvårdsstyrelsen och riksantikvarieämbetet anordnat.

Den begränsade kunskap som finns om skogens kulturmiljöer är ett problem och motiverar samtidigt att frågan får en hög prioritet. Det är av särskilt värde att vårda kulturmiljöer i tätortsnära områden där många människor vistas. Vidare är det viktigt att dokumentera de nya kulturlämningar som upptäcks.