Biologisk mångfald
Bevarandet av den biologiska mångfalden i skogen är en central fråga i dagens skogsbruk. Riksdagen har fastlagt ett skogspolitiskt miljökvalitetsmål med följande innehåll vad avser skogsbruket och den biologiska mångfalden
"En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas."
Enligt Naturvårdsverkets policy (Miljö –93) är det möjligt att bevara den biologiska mångfalden genom dels allmän miljöhänsyn i allt skogsbruk, dels en stark miljöhänsyn i särskilt värdefulla områden och genom att helt undanta skogsbruk i de mest värdefulla områdena.
Områden där stark miljöhänsyn behövs omfattar bland annat tätortsnära skogar, sumpskogar och naturskogsområden. Områden som helt bör undantas skogsbruk avser främst naturskogar, urskogar, våtmarksskogar inklusive små nyckelbiotoper och vissa specialområden.
Hur stor andel av den produktiva skogen som behöver undantas från skogsbruk för att den biologiska mångfalden ska bevaras är omöjligt att ange och beror bland annat på hur stor hänsyn som tas i övriga skogsbruket. Naturvårdsverkets bedömning är att 5 % av den produktiva skogen helt bör undantas från skogsbruk under förutsättning att tillräcklig hänsyn tas i det övriga skogsbruket.
För att uppnå ett ekologiskt långsiktigt hållbart skogsbruk har myndigheter, skogsnäringen och naturvårdsorganisationer skapat ett system med miljömärkning av skogsbruk (miljöcertifiering). Genom att uppfylla kriterierna för miljömärkning uppfylls en lägsta nivå för bevarandet av den biologiska mångfalden.
I arbetet med att bevara den biologiska mångfalden kan det ingå att restaurera och återställa exempelvis kärr och våtmarker som tidigare dikats. Sådana åtgärder kan ofta vara till gagn för viltvården och kan öka upplevelsevärdena i landskapet.
Senast uppdaterad: 6 oktober 2015