Haninges arkitektur genom fem decennier

Byggår: 1973
Arkitekt: Rolf Bergh
Adress: Tungelstavägen 200, Tungelsta

Foto: Johan Bjurer

Om arkitekturen

Tungelsta kyrka stod färdig 1973 och får därför representera det första decenniet i Haninges historia efter sammanslagningen av Västerhaninge och Österhaninge kommun 1971. Kyrkan är mycket tidstypisk med sina materialval och tydliga form.

Under 1960 och 70-talet var det en guldålder för modernt kyrkobygge i Sverige. Eftersom vi byggde så många bostäder så behövde man också bygga många kyrkor. I kyrkoarkitekturen fick arkitekterna jobba med detaljer, ljus och material till skillnad från miljonprogrammets mer rationella arkitektur som handlade om att bygga mycket och välplanerat på kort tid. Från denna tid finns det många fina kyrkor och kapell runt om i Sverige.

Kyrkobyggnaden på Tungelsta kyrka har en kvadratisk plan med avskurna hörn i söder och norr. Den sammanhållna formen är typiskt för 1970-talets arkitektur liksom att den inte har den traditionella kyrkans höga torn. Men här flörtar man lite med den traditionella kyrkan genom att ha det höga hörnet som nästan ger Tungelsta kyrka ett katedralliknande intryck. Det är också tidstypiskt att jobba med tegel och koppar i tak och detaljer samt ett eller flera glasmosaikfönster (som tex i Söderledskyrkan i Hökarängen av Bengt Lindroos och Hans Borgström 1960).

För att ta upp Tungelstas tradition av odlande och koppla till alla de rosenodlare som fanns, är rosen med som ett återkommande tema i kyrkan. Både i detaljerna och i det så kallade Rosenfönstret i kyrkan. I anslutning till kyrkans norra del ligger ett dopkapell. En kupolformad byggnad med utsikt över ett gravfält från bronsåldern.

Tidstypiskt

• Sammanhållen form
• Material som mörkt tegel och koppar som även kommer igen i interiören
• Materialitet det vill säga att struktur på material används och gärna tillsammans med naturligt ljus
• Naturligt ljus är en viktig del av arkitekturen med ljusinsläpp och glasmosaikfönster som lyser upp och reflekteras i interiören.

Byggår: 1986
Arkitekt: Coordinator Arkitekter
Adress: Poseidons torg, Handen

Foto: Jan-Erik Kaiser och Haninge kommun

Om arkitekturen

Poseidonhuset vid Poseidons torg representerar 1980-talets uttrycksfulla postmoderna arkitektur och samtidigt viljan att markera platsen och det nya Poseidons torg samt entrén in till Haninge centrum. Efter Poseidonhuset har Haninge kulturhus och Wallenstams bostadskvarter tillkommit och i dag är hela Poseidons torg inramat av byggnader (och en bro).

Byggnaden är mycket tidstypisk med sin trappade tegelfasad med inslag av betong samt balkonger, skärmtak och takdetaljer i ljust grönt. Byggnaden blir både ett landmärke genom sin form och höjd samtidigt som den på ett fint sätt tar upp de olika skalorna runt torget. Genom att trappa ned och bryta upp den stora volymen skapas både dynamik och ett starkt uttryck. Förutom material och kulör finns det även andra drag som är typiska för 1980-talets postmodernistiska arkitektur. Byggnaden har en monumentalitet samtidigt som den varierar i sitt uttryck. Exempelvis har den översta våningen fått ett skärmtak som inte har någon funktion utan är till för att skapa ett intressant avslut.

Postmodernismen ville bryta med modernismens strikta former och raka lameller och tog gärna inspiration från arkitektur historien. Här i Handen kan man exempelvis jämföra Poseidon-huset med HSB:s snedställda lameller mellan Nynäsvägen och Stationsvägen samt det gamla kommunhuset som alla är stora sammanhållna skivhus, typiskt för modernismen. Andra post-moderna byggnader i stadskärnan är kommunhuset (fd Telia kabel-TV AB) och Riksäpplet och även St Eskils kyrka har postmoderna drag.

Tidstypiskt

• Typiskt för den så kallade postmoderna arkitekturen är att man gärna experimenterade med form och kulörer
• När det gäller Poseidonhuset är det den upplösta formen, att huset trappar men också att huset har olika uttryck på fasaderna som avslutas med ett accentuerat taklandskap
• Tidstypiskt är också materialen som tegel och betong samt plåtdetaljer i detta fall gröna. Under postmodernismen använder man gärna pasteller eller ljusa kulörer som kontrast mot 70-talets mer kulörta färgskala

Byggår: 1997
Arkitekt: Per Liedner
Adress: Tyresta by 1, Tyresta nationalpark

Foto: Haninge kommun

Om arkitekturen

En av kommunens mest kända platser är Tyresta nationalpark och 1997 bestämde man att bygga ett Naturum som entré till nationalparken. Ett av de första i en följd av naturrum som byggts i Sverige efter det. Naturrummet kallas även Nationalparkernas hus och inhyser en utställning som berättar om de flesta nationalparker i vårt avlånga land.

Arkitekturen på Naturum skiljer sig från resten av Tyresta by. Det finns fler traditionella drag som paneltyp, grästak med mera men har däremot en ovanlig planform – i form av en Sverigekarta och anknyter till byggnadens inne-håll. Fasaden består av en träfasad behandlad med järnvitriol och har två skikt där det yttre skiktet är en spaljé vars rombmönster går igen i fönster och dörrar. Bakom det finns en traditionell spontad träpanel och delvis synliga takfötter. Fönster och dörrar är också målade i en röd kulör som kopplar till kulörer på husen i Tyresta by. På taket ett traditionellt grästak, men med en lite mer otradit ionell taklanternin som släpper in ljus i byggnaden. Det är en sluten byggnad som väl smälter in på platsen och formen av en Sverigekarta ger byggnaden även en variation i fasad.

En annan byggnad typisk för 1990-talet är Vitlycke museum i Tanum från 1998 med sin traditionella spånf asad men ovanliga rundade planform.

Tidstypiskt

• 1990-talets arkitektur i Sverige handlade mycket om material och att ta upp element från traditionell arkitektur
• Det finns referenser både till äldre arkitektur som tidig modernism/funktionalism liksom 1940- och 50-talets arkitektur, med många olika material och vinklar och former
• Det lekfulla 80-talet ersätts av ett mer rustikt 90-tal där form, material och funktion hänger tätt samman
• Nyréns arkitektkontor var ett av de mest tongivande under 90-talet och de fick bygga många bibliotek, kulturhus och bostäder där mycket trä och glas blandades med puts och andra material

Byggår: 2002
Arkitekt: Martin Rangfast, Sonny Mattson, Thelaus arkitekter, Tengbomgruppen
Adress: Poseidons torg 8, Handen

Foto: Michael Perlmutter och Haninge kommun

Om arkitekturen

Som fond på Poseidons torg ligger Haninge kulturhus som stod färdigt 2002. En stilig byggnad som också representerar den boom av kulturhus som byggdes i Sverige under 2000 och 2010-talet.

Detta är en byggnad som är tidstypisk med sin putsarkitektur men som också tar en hel del inspiration från finsk funktionalism och då främst Alvar Aalto. En rätvinklig fasad mot torget indelad i både stängda putsade och öppna uppglasade delar. Det rätvinkliga blir mot baksidan och parken mer upplöst och organiskt. Den helt uppglasade fasaden skyddas av ett övre raster i trä som ser till att inte direkt sol kommer in i biblioteket. Även insidan av huset följer detta upplägg med ett stramt entrérum som leder till ett av kommunens vackraste rum – biblioteksrummet. Här delas det stora rummet upp i mindre med hjälp av olika nivåer. Taket bärs upp av knippe pelare som nästan är som stiliserade träd.

I Haninge kulturhus finns förutom bibliotek, även olika kulturrum för seminarier, workshoppar och teater. Samt även utrymme för skapande yngre besökare och skolklasser. Vägg i vägg och med direkt entré från det stora entrérummet, ligger konsthallen.

Tidstypiskt

• Det modernistiska dragen med vita putsade partier som kontrasterar mot uppglasade partier
• Materialvalen med till exempel rastret i trä är också typiskt för det tidiga 2000-talet
• Kontrasten mellan den fyrkantiga formen mot torget och det mer upplösta biblioteksrummet mot parken är också något återkommande under 2000-talets första decennium
• De interiöra materialen som kalkstensgolv blandat med trägolv mot enkelt putsade eller målade väggar, är typiskt för tiden

Byggår: 2016
Arkitekt: Ludmila Choumakova, Cedervall arkitekter
Adress: Dalarövägen 64, Handen

Foto: Olof Holdar

Om arkitekturen

Fredrika Bremer Gymnasiet var redan en av de större gymnasieskolorna
i regionen, men med tillbyggnaden för yrkesgymnasiet blev det den största. Detta var en följd av att man ville integrera yrkesgymnasiet med de teoretiska utbildningarna i samma byggnad.

En av de bärande idéerna med arkitekturen är att visa hur man bygger ett hus och hur olika delar samspelar till en helhet. Därför har man valt en konstruktion och system till huset som är synliga och pedagogiskt kan visa husets uppbyggnad. Detta kopplat till att det är just ett yrkes gymnasium. Byggnaden har ett enkelt formspråk där ett fåtal material återkommer, det är corténplåt, cederträ och rå betong. Enligt arkitekterna är det också material som över tid tydligt visar hur material åldras. Insidan och utsidan hänger också samman med användandet av ett fåtal material även interiört. Där är den röda kulören och undertakets raster några av de återkommande detaljerna som binder samman insidan med utsidan.

Den nya byggnaden är sammanbyggd med den äldre gymnasiebyggnaden genom en inglasad gångbro som skapar ett fint spel mellan de två byggnaderna, här skapas ett fint uterum mellan de båda volymerna. Man har också medvetet lagt funktioner som matsal, elevcafé och studieytor i den nya byggnaden vilket integrerar de båda byggnaderna på ett bra sätt.

Tidstypiskt

• Cortén eller rosttrögt stål är väldigt populärt både på byggnader och i landskapsarkitektur. Även träpanel med olika djup eller bredd är också något mycket representativt för tiden
• Fönster som ”hoppar” i fasaden och inte sitter på en rad vann stor popularitet under 2010-talet och lever kvar fortfarande
• Tidstypiskt är även greppet att man har flera olika funktioner i en sammanhållen byggnad. Detta till skillnad från 1990 och 1980-talet när gärna olika funktioner fick ha egna byggnadskroppar
• Interiört är greppet med ett öppen rum med boxar för olika funktioner något som använts flitigt under 2010-talet